Mens i en mening

En mensberättelse behöver inte vara lång, supergenomtänkt och innefatta allt. Den kan faktiskt vara bara en mening!

När jag och min bästis gick i trean pysslade vi egna bindor av toapapper och vaddrondeller, med vingar av kontaktplast.

Hur låter din en-menings-mensberättelse? Skicka in, en eller flera. Eller skriv den i kommentarsfältet om du vill att alla ska få läsa den genast 🙂

Känslan när du efter att gästerna farit hem inser att din något missfärgade och okokade menskopp står framme på handfatet.

Ingen mens?

 

dscn6157

När vi talar om mens, borde vi även tala om frånvaron av mens.

Vi som vid födseln benämns ‘flickor’ förväntas iom puberteten utveckla livmoder, börja ovulera och därmed få mens. Vi lär oss (mer eller mindre) om hur det kommer att vara då vi får mens, men lärs det alls ut att den kan utebli, mensen? Om en blir gravid – jo, det känner en till, men i hälsokunskapen hörde jag inget om att den försvinner om en lider av ätstörningar, eller stress, eller om en saknar livmoder. Eller om en tränar väldigt intensivt. Vilka andra orsaker finns det till att ens mens uteblir, tillfälligt eller helt och hållet, undrar jag?

Minns en höst i min studiestad, i en mörk och grå studentby. En mens som inte kom då den skulle. Oron. Ett graviditetstest, som visade negativt, men som inte övertygade. Mer oro. Fler graviditetstest, vilka alla visade negativt. Ännu en månad gick och en till och mensen kom inte. Och jag var verkligen inte gravid. Förvirrad oro. Jag gick till Studenthälsan, undersöktes med ultraljud och mysteriet var löst. Svaret var PCOS (Polycystiskt ovarialsyndrom), dvs små blåsor på mina äggstockar samt mycket testosteron i förhållande till östrogen och progesteron, vilket gjorde att äggen inte utvecklades och därmed hade jag sällan eller aldrig ägglossning. Det visade sig också att PCOS inte är så ovanligt.

Jag minns inte vad jag kände, om jag blev ledsen, men jag är ganska säker på att jag inte blev orolig. Minns att gynekologen berättade åt mig att om jag senare i livet önskar bli gravid och fortfarande har PCOS kan chanserna för graviditet öka med hjälp av hormonbehandlingar och jag tyckte att det lät lugnt och odramatiskt just då, speciellt som det kändes så långt ifrån den verklighet jag befann mig i. Och när jag berättade om det i ett kompisgäng, sa en av de andra att hon också har PCOS. Se där!

Åt p-piller för att balansera upp hormonnivåer (testosteron vs östrogen) och när jag några år senare slutade med dem kom mensen tillbaka och var regelbunden. Kroppen alltså. Simsalabim.

Det var min berättelse om en mens som inte kom. Vilken är din?

/jenny

Mensblogglista

Gillar du blogglistor? Eller bara håller med oss om att mens inte är något vi behöver hymla med? Här har vi skapat en blogglista med mensfrågor som du gärna får föra vidare i cyberspace. Och kommentera gärna med en länk så vi får ta del av era svar.

Vi börjar med att svara på den själv, såklart. Hanna först ut:

trumpet_hanna

 

 

 

 

 

Känslan när du fick din första mens?
Äntligen! Hade väntat i år och dar.

Hur har du koll på din menscykel?
Appen Clue har gjort att jag äntligen har koll.

Med vem pratar du om mens?
Tidigare väldigt sparsamt, har känt att det är ovälkommet, att enda orsaken att nämna mensen är om man har riktigt ont eller om man behöver låna mensskydd. Men i och med Menskligt pratar jag plötsligt om mens överallt med vem som helst. Och det känns överraskande naturligt och samtidigt märkligt att en inte gjort det mera tidigare.

Har du nån gång blivit överrumplad av din mens?
Jo, ibland kommer den några dagar för tidigt, utan förvarning. Hände t.ex. en gång nyligen när jag var och vandrade i skogen en helg. Jag hade tagit med mig ett trosskydd “för säkerhets skull”. Har aldrig sett ett så välfyllt trosskydd, heh.

Den pinsammaste situationen din mens har utsatt dig för?
Kanske när jag i mina tidiga 20-år blödde genom på lakanen som lägerledare på en lägergård. Lakanen skulle egentligen lämnas in till en gemensam tvätt men jag tyckte det var så pinsamt att jag istället stal hem lakanet.

Hur ont gör din mens när det är som värst?
Jag är väldigt lyckligt lottad på den punkten, har aldrig behövt ta värkmedicin på grund av mensvärk. Brukar känna mig lite uppsvälld och“mör” i mage och ryggslut den första dagen och ibland en svag molande värk.

Vad tycker du om din mens?
Jag kan inte annat än vara tacksam, min mens är en “snällis”. Speciellt efter att jag har fått läsa en massa berättelser om väldigt smärtsamma, rikliga eller på andra sätt krångliga mensar.

Ditt bästa mensminne?
Det var kanske när jag efter många månader av menskoppsanvändande äntligen kände “wow, vad smidigt det här är”. Tyckte det var krångligt i början men ville verkligen ge det en chans och oj, vad det har lönat sig. Inga kladdiga och obekväma bindor, inga uttorkande tamponger, inga mensfläckar på lakanen, inga ständiga utgifter för engångsskydd. Ja’a har du inte testat så kan jag inget annat än rekommendera att testa.

 

Och så Jenny:

trumpet_jenny

 

 

 

 

 

Känslan när du fick din första mens?
Jag minns inget av känslan eller stunden eller något, men jag läste i min dagbok att jag blev frustrerad och besviken för att jag inte kunde fara till simhallen med mitt fotbollslag. Och så har min syster berättat att jag gick omkring och var på mycket, mycket dåligt humör.

Hur har du koll på din menscykel?
*tittar ner i golvet och skäms, men bara litet* Jag har haft jättedålig koll de senaste åren, men har alldeles nyss skaffat två appar, som jag testar som bäst.

Med vem pratar du om mens?
Med många iom vårt projekt – jippii! Speciellt mycket med Hanna! Och med mitt 8-åriga barn pga att vi bor ihop och att det kommer upp iom pms och toalettbesök främst. Hon vill dock inte höra ordet ‘mens’ och har därför bett mig använda ‘snem’ istället. Fast nu tycker hon att det är snäppet äckligare.

Har du nån gång blivit överrumplad av din mens?
Jo flera gånger, eftersom den inte är exakt i sin cykel, men den är heller inte riklig alldeles i början, så litet wc-papper räddar situationen tills jag får tag på mensskydd.

Den pinsammaste situationen din mens har utsatt dig för?
Kommer faktiskt inte på någon riktigt pinsam situation just nu, tråkigt nog.

Hur ont gör din mens när det är som värst?
Nuförtiden gör den inte så ont, men minns en gång då jag knappt kunde gå, fick sjukskriva mig, kallsvettades, var svimfärdig, tog mig till ett apotek och flämtade efter värkmedicin. Undrar vad det var som gjorde att den specifika mensen var sån…?

Vad tycker du om din mens?
Har nog blivit kompis med min mens nu. Ännu mer tack vare menskoppen. Vi passar så bra ihop. Inga större smärtor, ibland asig pms-irritation, men det kan jag själv styra till en del med mitt (icke-)kaffeintag.

Ditt bästa mensminne?
När vi bestämde träff med ett gäng vänner för badträff och en av oss inte hade tamponger samt befann sig långt från affärer. En hojtade till att hon tar tamponger, en hojtade att hon tar en storlek större för nu hade det fötts barn och en tog med sin menskopp för utlåning. Inget desto mer ovanligt, men ändå speciellt, för att systerskapet.

Och här är listan utan svar, varsågoda:

Känslan när du fick din första mens?
Hur har du koll på din menscykel?
Med vem pratar du om mens?
Har du nån gång blivit överrumplad av din mens?
Den pinsammaste situationen din mens har utsatt dig för?
Hur ont gör din mens när det är som värst?
Vad tycker du om din mens?
Ditt bästa mensminne?

Besök på Decibel

Igår inledde vi dagen med att prata mens och Menskligt med kvinnorna på Decibel.fi. Ni ser ju hur glada alla blev av det!

decibelDecibel.fi är en tvåspråkig ungdomsinformations- och rådgivningstjänst för 13-25-åringar i 11 österbottniska kommuner. På Decibels hemsida finns en massa information om allt från kropp och relationer till studier och jobb. Dessutom får ungdomar själva anonymt skicka in frågor och garanterat få svar av experter. I medeltal får de in 250 frågor/månad (wow!) och frågorna och svaren kan man läsa på deras sida. Det är intressant och lärorik läsning även för 30-plussare, om inte annat så inser en vilket otroligt värdefullt och viktigt jobb de gör.

Vi undrade förstås hur det står till med mensfrågor på Decibel…

  • Ifjol hade Decibel nästan 700.000 besök och 1,3 miljoner sidvisningar, av de sidvisningarna var 122.000 sådana där sidnamnet innehåller ordet mens.
  • Av nästan 3000 frågor som kom in till Decibels rådgivningsdel Våga fråga under 2015 handlade 445 om olika mensproblem.
  • Det vanligaste bekymret frågorna innehöll var varför mensen inte betedde sig som den brukar.
  • Andra vanliga bekymmer var huruvida bruna flytningar är normalt, varför mensen hoppar över, är oregelbunden eller försenad och huruvida de kan vara gravida nu. Nu som då undrar unga tjejer om det faktiskt är den första mensen de fått, eller så undrar de när mensen ska börja komma någon gång.

På Decibel finns informationssidor bland annat om var man kan få låna eller köpa mensskydd om mensen plötsligt överraskar en, hur man får bort mensblodfläckar från lakanen, vad man kan göra för att lindra mensverk och förklaringar om hur de olika mensskydden fungerar.

Kika in här, varje mensfråga är ju som en egen mensberättelse! Och en bekräftelse på att det skulle vara bra om vi vågade prata med varandra om våra mensuppleveser.

Mensprat på plats

mittemellanmarhorVilka inspirerande menstankar och mensprat vi fick ta del av i måndags när vi träffade Malax Mittemellan Marthor på Malakta för att berätta om vårt projekt och erbjuda mensdiskussionsutrymme. Detta ska vi göra mera av!

Ingår du i någon form av grupp som gärna vill höra om projektet och få ett utmärkt tillfälle att prata om mens så ta gärna kontakt. Vi har också i mån av möjlighet tänkt ta oss utanför Österbotten för att träffa grupper.

/Hanna & Jenny

Första veckan

IMG_6513

Tack, tack, tack för det fina mottagandet som Menskligt fått under denna första vecka! Det är med ödmjukhet och tacksamhet vi läser alla berättelser som kommer in. Det känns som en gåva.

Under den här första veckan har vi tagit emot ca 60 berättelser. Naturligtvis främst av kvinnor men också av några män. Berättelserna handlar mycket om hur första mensen upplevdes, om smärta, om rikliga blödningar och incidenter en kan skratta åt i efterhand.

Insamlingen fortsätter och ännu behöver vi mera av allt. Vår utmaning blir att sprida projektet vidare från våra närmaste nätverk och där får ni väldigt gärna hjälpa till. Vi uppmuntrar och rekommenderar er alla att prata om projektet och om mens med era vänner och bekanta (hur reagerar de?). Aldrig har vi pratat så mycket om mens som de senaste veckorna och det visar sig så gott som varje gång att alla har en berättelse och det enda som har känts konstigt med att prata om mens är att vi inte har gjort det förut.

Här kan du skicka in din berättelse (ja, man får skicka in flera).

Ha en bra söndag och farsdag! (Ps. vågar/kan/vill du prata om mens med din pappa? Eller är du själv pappa och har en berättelse om din dotters mens?)

/Hanna & Jenny

Lansering!

Foto: Petter Sandelin

Foto: Petter Sandelin

Äntligen! Efter tusen sidospår och liv som ständigt kommit emellan har vi nu kommit fram till lanseringen av Menskligt. Nu behövs era berättelser för att göra det här till ett betydelsefullt projekt!

Mera information hittar ni via menyn högst upp, i bloggen bjuds det på en del berättelser, tips och uppdatering om hur projektet framskrider.  Ni kan också följa oss på Facebook och Instagram: projekt_menskligt. Hjärtligt välkomna!

 

PS. Tack till Ulrica, Anka, Elin, Petter och Linn för smart feed back och väl behövd knuff! 

Vi och våra mensar

Vi har grävt fram våra gamla dagböcker och läst med rodnande kinder (mest pga hur mycket det tjatades om pojkar), men det är väl inte mer än rätt att vi bjuder på de första mensberättelserna i det här projektet.

Jenny

Jag har mensat i nästan exakt 23 år.

mensdagbok_s1

…på bio med min pojkvän och mina kompisar. Och DET skulle ha varit jobbigt, helt klart. Efter att ha gått an om hur mycket jag tycker om min pojkvän fortsatte jag så här:

mensdagbok_s2

Jag summerade tydligen första mensen kort och koncist i ett ”Blä!” och när jag i början av det här projektet funderade på mensen i mitt liv, insåg jag att jag efter det inte har gett den speciellt mycket mer utrymme. Jag mindes helt enkelt inte så mycket mensrelaterat och då hade vi ändå hängt i 23 år, mensen och jag. Helt klart har den då inte heller tagit så mycket plats. Eller?
Ok, jag minns en lång bussfärd hem från skribalägret i Äkäslompolo när jag pga hemsk mensvärk tog en ny värktablett så fort den föregående slutade verka och befann mig på busstoaletten ganska ofta.
Och just det, en gång i 25-års åldern var jag tvungen att sjukskriva mig från jobbet, för att jag knappt kunde gå pga mensvärk. Som en absolut trafikfara körde jag fyra kilometer till apoteket, där jag kallsvettig bad om värkmedicin och kastade in den direkt vid betjäningsdisken.

Fast, störst uppmärksamhet fick mensen ändå när den plötsligt försvann. Jag var 19 år och blev naturligtvis rädd att jag var gravid. Testet visade att jag inte var gravid. Jag var fortfarande livrädd att jag var gravid. En vecka senare hävdade ett nytt test att jag inte var gravid. På Studenthälsan löstes mysteriet – jag fick diagnosen PCOS, Polycystiskt ovarialsyndrom, dvs många små blåsor på äggstockarna i kombination med hormonrubbningar, vilket gjorde att jag inte hade ägglossning en gång i månaden utan kanske en till två gånger i året.

Några år senare började en ungefär tio år lång period av besvär vid ägglossning och en eländig PMS (jag menstruerade en gång i månaden trots PCO pga att jag ordinerats p-piller eller östrogentillskott), vilket betydde att menscykeln gjorde sig smärtsamt påmind så gott som varannan vecka.

Vänta nu, sa jag att mensen inte har tagit mycket plats i mitt liv? Den stackaren har ju försökt! Men jag har hållit den stången och på avstånd. Det finns säkert massor som jag har glömt eller förträngt. Minnen skapas och upprätthålls när vi berättar om händelser och då blir berättelserna och minnena våra. Tack vare de här funderingarna och att jag iom det här projektet i olika sammanhang har pratat om mens och lyssnat till andras mensberättelser, har mensen i mitt liv gått och blivit min mens. Och eftersom den för tillfället inte på något vis krånglar med mig, känner jag till och med en gnutta värme gentemot den.

 

Hanna

Mens1

Mens3Mens4

Ja, jag fick min mens ganska sent (ungefär halvvägs genom åttonde klass). Jag väntade och väntade, inget tvivel om den saken. Det är inte bara en och två gånger jag återkommer till detta i min dagbok. Och på samma sätt som jag har förstått att många som fått sin mens tidigt velat hålla den hemlig ville jag absolut inte att någon skulle veta att jag inte hade mens vid 14 års ålder. Det kändes barnsligt och jättepinsamt.

Efter den långa väntan var jag först väldigt stolt över min mens när den äntligen kom. Men så småningom märkte jag att det inte var önskvärt att prata om ämnet. Ingen sa det rakt ut men det gick att läsa mellan raderna (en gång har jag faktiskt blivit hyschad av en väninna när jag nämnt mens i närvaro av pojkar/män). Och eftersom en inte vill vara besvärlig så har jag pratat väldigt lite om mens. I åratal. Men när jag börjar tänka på det känns det väldigt konstigt att nästan aldrig prata om något som är så närvarande i ens vardag.

Nu får det vara slut på hysch. Vi tror att det kan finnas både tröst och nöje i att dela våra berättelser. Här ÄR det önskvärt att prata om mens. Var och en på sitt sätt, om sin personliga upplevelse. Nu kör vi!