Mensberättelser

Mens i en mening

12 november, 2016 by menskligt Leave a Comment

En mensberättelse behöver inte vara lång, supergenomtänkt och innefatta allt. Den kan faktiskt vara bara en mening!

När jag och min bästis gick i trean pysslade vi egna bindor av toapapper och vaddrondeller, med vingar av kontaktplast.

Hur låter din en-menings-mensberättelse? Skicka in, en eller flera. Eller skriv den i kommentarsfältet om du vill att alla ska få läsa den genast 🙂

Känslan när du efter att gästerna farit hem inser att din något missfärgade och okokade menskopp står framme på handfatet.

Linas försvunna mens

6 november, 2016 by menskligt Leave a Comment

Lina Hassel har skrivit en tredelad följetong om sin frånvarande mens. Del 1. Del 2. Del 3.

Här ett litet utdrag ur del 2:

Jag: Hej, jag fick ingen regelbunden mens av de ordinerade hormonpillrena. I, FUCKING, TOLD YOU SO. *försöker att inte skrika, gråta eller vråla i telefonluren*

Gynekologen: Okej, men det finns ingen forskning eller lösning på ditt problem. Så tyvärr kan jag inte hjälpa dej. Återkom när du planerar bli gravid. Hejdå.

Jag: Men vah?! Jag vill ju ha hjälp, jag vill veta vad vad som är fel på mina reproduktionsorgan!

Gynekologen: Som sagt, det finns inget att göra åt saken. Hejdå.

Både intressant och frustrerande läsning. Någon annan som sökt hjälp och upplevt bristfällig kunskap och att problemen inte tas på allvar?

Kommentera eller skicka in din berättelse!

EDIT: Läs även Alexandras berättelse om okunskapen kring PMDS.

Ingen mens?

1 november, 2016 by menskligt Leave a Comment

När vi talar om mens, borde vi även tala om frånvaron av mens.

Vi som vid födseln benämns ‘flickor’ förväntas iom puberteten utveckla livmoder, börja ovulera och därmed få mens. Vi lär oss (mer eller mindre) om hur det kommer att vara då vi får mens, men lärs det alls ut att den kan utebli, mensen? Om en blir gravid – jo, det känner en till, men i hälsokunskapen hörde jag inget om att den försvinner om en lider av ätstörningar, eller stress, eller om en saknar livmoder. Eller om en tränar väldigt intensivt. Vilka andra orsaker finns det till att ens mens uteblir, tillfälligt eller helt och hållet, undrar jag?

Minns en höst i min studiestad, i en mörk och grå studentby. En mens som inte kom då den skulle. Oron. Ett graviditetstest, som visade negativt, men som inte övertygade. Mer oro. Fler graviditetstest, vilka alla visade negativt. Ännu en månad gick och en till och mensen kom inte. Och jag var verkligen inte gravid. Förvirrad oro. Jag gick till Studenthälsan, undersöktes med ultraljud och mysteriet var löst. Svaret var PCOS (Polycystiskt ovarialsyndrom), dvs små blåsor på mina äggstockar samt mycket testosteron i förhållande till östrogen och progesteron, vilket gjorde att äggen inte utvecklades och därmed hade jag sällan eller aldrig ägglossning. Det visade sig också att PCOS inte är så ovanligt.

Jag minns inte vad jag kände, om jag blev ledsen, men jag är ganska säker på att jag inte blev orolig. Minns att gynekologen berättade åt mig att om jag senare i livet önskar bli gravid och fortfarande har PCOS kan chanserna för graviditet öka med hjälp av hormonbehandlingar och jag tyckte att det lät lugnt och odramatiskt just då, speciellt som det kändes så långt ifrån den verklighet jag befann mig i. Och när jag berättade om det i ett kompisgäng, sa en av de andra att hon också har PCOS. Se där!

Åt p-piller för att balansera upp hormonnivåer (testosteron vs östrogen) och när jag några år senare slutade med dem kom mensen tillbaka och var regelbunden. Kroppen alltså. Simsalabim.

Det var min berättelse om en mens som inte kom. Vilken är din?

/jenny

Tävlingssimmare + mens?

29 oktober, 2016 by menskligt Leave a Comment

Min första mens fick jag sommaren då jag fyllde 13 år, och jag var tävlingssimmare. Mamma lärde mig vad mens var och hur man skulle ta hand om den.

Redan vid min andra mens, var det dags för simträningar, och då fanns det inget annat val än att direkt börja använda tampong. Jag minns väldigt väl första gången med tampong, och hur svårt det var att få bort den efter ett 2 timmars simpass. Den hade ju svällt. Med mammas ord snurrande i huvudet, om hur viktigt det är att alltid byta direkt efter att träningen. Jag satt där på wc och kallsvettades, men fick inte bort den. Den satt fast, och det tog för sjukt att dra bort den.

Olycklig kom jag hem, och fick be mamma om hjälp. Då ville jag nog helst inte använda tamponger mera, men ville jag fortsätta träna simning, hade jag inget annat val.

Som tur var, började det gå bättre och lättare med tiden, och efter ett tag ville jag inte använda dom där ”blöjorna” alls längre. Jag övergick till att använda menskopp, vilket har varit den allra bästa lösningen för mig, som är en aktiv och tränande ung kvinna. Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan den!

– Kvinna, 22 år

Handskrivet brev

27 november, 2015 by menskligt Leave a Comment

Vi fick en glad överraskning på posten, flera sidor handskrivna tankar och upplevelser kring mens. Spännande! Här får ni ett smakprov:

Alla tänkbara mensberättelser är fortfarande väldigt välkomna. Du kan mejla, fylla i formuläret eller skicka in material per post (visst är det charmigt med handstil). Trevlig helg!

/Hanna & Jenny

Mensberättelse från början av 60-talet

17 november, 2015 by menskligt Leave a Comment

Jag var 11 år när jag fick min mens. Eftersom vi hade slaskämbar, som man satt skräpet i och ämbaret var i köket, så var det knepigt att få de använda bindorna smusslade till köket utan att bröderna (14 1/2 och 16 år gamla) såg det. Min nedersta byrålåda fick bli en gömma för bindorna. Allt gick bra tills råttorna hittade gömstället. Det blev liv i luckan, när de övriga i familjen märkte vad jag gjort.

-G, född 1950

Mensberättelse: Orättvist

11 november, 2015 by menskligt Leave a Comment

Då jag var liten hittade jag min mammas bindor i skåpet. Jag var knappa åtta år. Jag frågade vad man använder dom till. Hon svarade genant att de är blöjor som samlar upp blod och att det händer de flesta kvinnor. Jag minns att jag surade hela dagen. Jag tyckte att det var så orättvist. Jag hade just (i mina ögon) sluppit bära blöjor och måste snart börja bära dom igen! Och att min bror slipper bära sånna var ännu mer orättvist! Så jag minns att jag sa åt mamma på kvällen att jag aldrig kommer att använda sånna blöjor om inte min bror gör de, därmed basta.

-Issa, 21 år

Mensberättelse: Konstigt obekväm

5 november, 2015 by menskligt 1 Comment

Det är kanske inte en berättelse, mer tankar runt detta med mens. Jag vet att det är pga den och att jag är kvinna som jag lyckats få två underbara barn. Jag vet att ALLA (förutom de som har problem etc) kvinnor har mens. ALLA kvinnor på stan går sammanlagt en massa dagar under året med binda eller tampong mellan benen – hur många av dem jag ser på stan har inte mens JUST då?

Men ändå, ändå är jag väldigt självmedveten runt mens. Vill inte tala om det (ordet mens, huuu, uttalar sällan det), vill inte använda det som orsak att inte gå i bastun/simma ens med mina kvinnliga kompisar utan hittar på någon annan orsak istället, vill inte ha sex med min man under mensveckan då jag tycker man har en säregen lukt under veckan och jag tycker det är klottigt och jobbigt att undvika klott på lakanen (fast min man har sagt att han bryr sig inte ALLS om det), jag är självmedveten då jag köper bindor/tamponger i affären (”vad tycker månne kassapojken/flickan att jag köper det?”) osv osv.

Och jag tycker jag är så konstig. Det har aldrig varit något smusslande runt det i vår familj, mamma var öppen med mens och inget konstigt då jag fick min första. Men varför känner jag det såhär då? Jättejättekonstigt!

– Kvinna, 38 år

Mensberättelse: En röd lögn

4 november, 2015 by menskligt Leave a Comment

Istället för att säga som det var teg hon och sade ”vi kommer inte att ligga med varandra”. Först år efteråt framkom det att orsaken var inte den att hon inte ville vara intim med mig utan den att det kändes obekvämt att ”tala om min mens” i början.

– Man, 30 år

Mensberättelse: Action!

4 november, 2015 by menskligt Leave a Comment

Gick på stan. Regnigt decemberväder. Plötsligt känner jag hur det liksom helt enkelt blöder överallt annanstans än på bindan i trosan. Får panik. Försöker resonera mig fram till var närmaste WC kan finnas. Nej, ingenstans.

Jo. Stockmann. Springer in i vimlet av tanter klädda i Dior läppstift och överväldigande moln av stickande parfym. Hamnar i en hiss, försöker hitta toaletten. Hittar den tillsammans med en kö på ungefär 17 personer. Ser framför mig hur blod plötsligt forsar ner för mina ben, hamnar i rulltrappan och liksom cirkulerar där om och om igen tills Iltasanomat hunnit till platsen för att knäppa bilder på mig och rapportera om den galna suomenruotsalainen som aiheutti blod mayhem på Stockmann (fyra svimmade, en tappade sin handväska) (den var äkta Chanel).

Iltasanomat kommer aldrig och ingen svimmar – förutom möjligen jag p.g.a. paniken som sakta genomsyrar hela mig. Jag springer vilse i avdelningarna och ser plötsligt den enda räddningen till denna förjävliga situation; omklädningsrummen. I ett av de små båsen svävar jag långsamt upp och lämnar min kropp medan jag ser mitt kroppsliga jag dra bort bindan millimeter för millimeter. Väggarna har aldrig varit så här tunna och ljudvågor har aldrig rört sig lika målmedvetet. Man hör allt. Vad fan ska andra KVINNOR tro om en TJEJ som GREJAR MED BINDOR i ett omklädningsrum? Ja. Det är alldeles otroligt skamligt. Eller sen inte. Jag sjunker långsamt ner och sluter mig åter med min kropp, kikar försiktigt ut till korridoren och flyr sedan scenen med den tre storlekar för stora skjortan jag tagit med som bevis ifall en försäljare skulle ha stått och väntat utanför omklädningsrummen med säkerhetsvakter och Finlands president på Skype. Alltså. Man vet ju aldrig.

Bindan jag bytt bort stoppade jag inrullad i evighetslånga lager näsduk, kvitton och andra skumma pappersbitar i min jackficka. Nästa veckas torsdag hittade jag den igen. Mysig upplevelse allt som allt.

– Då 16-årig gymnasist